lights will guide you home

Vardagshjälte och typiskt svenne

Kategori: November 2007 - September 2012

Jisses kära vänner. Jag har ju inte berättat om dagens stordåd. Dagens "dagen" eller dagens prestation. Håll i er, här kommer det: jag lagade min hoppade kedja. Om ärligheten helt ska fram är detta ingen större bravad - jag har gjort sådant förut! Men det var så pass länge sen att idag kände jag mig så sjukt manlig och händig att jag borde belönas. Tänk er scenariot: Jag går mot cykelställen och kommer plötsligt på att "visst fan, kedjan hoppade imorse". Jag hugger tag i närmsta kille, vilket blir Benji som, trots att han är från Ödeshög, kanske inte är världens mest mekaniska person (fast vad vet jag egentligen). Dock går dennes buss redan minuten senare. Så först agerar jag pussy och tar tag i styret och börjar rulla skruttebangbanget. För att utöka min pussyiness kan det vara intressant att veta att jag även petat in ett låst cykellås bland ekrarna bara för att jag inte har någon nyckel. Hur som helst rullar jag den där en bit, men innan jag åkt förbi den sista raden med cykelställ får jag en knäpp och tänker något i stil med "äh, vafan". Så, jag lutar tvåhjulingen mot stället, sätter mig på knä och slänger bak mitt kvinnliga svall på ryggen. Vantarna ligger slängda i vattenpölen (okej, det där lade jag till för att få det hela att låta extra manligt och slarvigt). Jag petar tag i kedjan och struntar i hur mycket gammalt kedjesmuts mina små fingrar betäcks med. Jag pillar och petar, snurrar och knäpper, trampar och krånglar och inom en tidsgräns på 2 minuter är allt färdigt. Lovikavantarna får nu sällskap av 10 smutsiga, händiga fingrar stället för 10 vanliga typiska tjejsvenska fingrar. Jag förvånas av min egna förmåga att på ett urbota snabbt sätt fixa cykelkedjor. Jag kanske skulle jobba med det i framtiden? Allis cyklar. Allis tramphojar. Allis velocipeder. Allis skruttibangbang's.

Shit, hur ska jag vända denna åh så hissnande berättelse till något så alldagligt som "typiskt svenskt"? Hur som helst, denna ack så tillsynes tråkiga men ack så igenkännande och intressanta kategorin förtjänar lite plats här tycker jag.

Vad jag tänkt på idag inom dessa ramar handlar om vanlig, enkel artighet. Vi svenskar är ganska dåliga på det tror jag. Så fort man lämnar landet brukar en kommentar såsom "alla är så trevliga där!" vara flitigt använd när man återvänder hem igen. Vad jag tänkt på är detta: tänk er att någon okänd person går förbi dig på stan och tappar sin vante. Trots att det står ett antal personer runt omkring som man vet har sett vad som hänt så är det ingen som gör något! Man bara står där några sekunder och känner sig för mesig och svensk för att ingripa. När man märker att ingen kommer göra något åt det är det en själv som tar upp den och springer ifatt. Kanske. Jag vet inte hur det är med er, men jag brukar försöka att göra så.

Är inte detta typiskt svenskt? Att leva så inskränkt i sin egna värld att man inte har värdighet att ge några sekunder ur ens gråa liv till en hjälplös medmänniska? Nu säger inte jag att alla svenskar uppträder på detta viset, tvärtom, jag tror att de flesta plockar upp den där jäkla vanten. Men jag tror också att det finns en andel personer i vårt land som är så pass trångsynta att dessa anser att en tappad, ensam liten vante har med dem att göra. Vanten är bara ett exempel. Det kan vara att hjälpa till med en gammal bil som trilskas vid vägkanten (som jag och mina tre kaninvänner faktiskt förbisåg häromdagen), någon som letar efter något eller någon som bara behöver hjälp på ett eller annat sätt.

Big deal kan tyckas, men det är ett ganska intressant ämne. Lisa och jag brukar språka lite smått om det där ibland. Typiskt svenskt. Lite kul faktiskt.


För att få er att vakna till bland all text slänger vi in en bild. Kommentar: en såhär skulle man cykla på till skolan. Väskan på släpet barra. But in another way - vars kommer vardagshjältar som jag in i bilden då?

/Allis

lever jag?!

Kategori: November 2007 - September 2012

Man skulle ju kunna fråga sig vart fan jag tagit vägen. Har gömt mig i sporten och pluggets värld skulle man kunna säga. Man skulle också kunna säga, av dessa två enkla sysselsättningar att döma, att jag är världens tråkigaste och låtsasduktiga tjej. Men helgen har faktikst varit så. Duktig och sportig.

Och så lär det fortsätta ett tag till. I alla fall pluggmässigt. Sitter med en hel säng full med psykologiböcker, franska verb (som förövrigt är täckta av julmust, så går det när man ska försöka mysa te´t) och almanackor. Jag har mycket att göra. Och jag ska dessutom ge mig fan på att klara det också.

Jag lyssnar alltså nu på Joshua Radin och böjer ouvrir. J´ouvre, tu ouvres, il ouvre, nous ouvrons, vous ouvrez, ils ouvrent (ja, jag kollade i boken så att jag stavade rätt. jag är mänsklig). Roligare än så har jag inte. Men ni vet ni ju hur man säger "jag öppnar" på franska.

..

Jag ska dra. Förmodligen Slomarp ikväll.

/Allis

Ztrezz

Kategori: November 2007 - September 2012

Jag springer omkring som en iller i huset. Brer mackor, packar väskan och försöker hinna med. Typiskt nog har jag passat in denna träningscup med intersportcuppen i Lagmanshallen som Joel och hans lag är med i. Hade varit kul att sitta där hela dagen faktikst. Men mamma och jag åker i mellan och ser så många vi hinner. Förlust mot Västa Harg och nu mot Skänninge med 2-1. Det var knapert. Hur som helst ska jag åka på cup snart, men innan dess måste jag se MAI-Södra! Lokalderbyy

Jag kommer inte skriva på hela dagen då jag, som skrivet, befinner mig i Borensberg. Herrah!

/Allis