lights will guide you home

Upp-å-ner-onsdagen!

Kategori: November 2007 - September 2012

Den här dagens har minst sagt gått upp och ner. Den började på botten när Danne låg kvar i sängen och mådde dåligt. Sen gick det lite uppåt när han låg där och såg så gullig ut, snörvlade och kollade på Turtles. När första lektionen satte igång gick det käpprätt åt helvete. Vår samhällslärare, som man inte kan annat än att älska ibland (känn ironin pulsera i mina ådror) gav oss en så fin och passande uppgift. Dagen till ära, när jag precis lyckats göra klart riddarrapporten och så gott som gjort mitt muntliga så blaffar han på med en exakt samma uppgift, bara att det handlar om internationella konflikter och att det är ungefär tre gånger så svårt som den tidigare uppgiften vi fick av vår historielärare. Sug kuken. Ursäkta, men det var enbart så det kändes. Det blev inte bättre av att Knet och jag var tvunga att gå ut och måla av träd på den estetiska verksamheten. Dock satt det ett gäng esteter vid rökhörnaN så jag bad Adde rita lite åt mig. Benji pratade om sin beniga röv och ansåg att man borde ha en madrass i kalsongerna för att det skulle bli skönare att sitta ned då. Då kommer Johannes å säger "Ehm.. jag har bara strumpor i kalsongerna?..". Haha.

Jag tror att upp-å-ner-skiten vände när matten satte igång, tänka sig. Jo, för vi klarade ut bredduppgiften från NP 2005 ganska bra kändes det som. Dessutom hann kaninerna planera tills morgondagen. Jag gjorde en snabb undersökning med dem och frågade vilken den yngsta åldersgruppen de trodde skulle dricka i Skänninge iår. 95:or blev svaret. Barn födda år 1995. Ujuj.

På historian tror jag att jag befann mig på toppen, för att när jag skulle prata om mina riddarjävlar (jag lovar, det är sista gången jag nämner dem) så fann jag en frid inom mig jag inte trodde fanns och jag lyckades utföra hela framträdandet bra. Inga speciella stakanden och inte alls mycket kollande på pappret. Dock tog det kanske en kvart, men nu är det gjort, nu kan vi det, nu vill vi det, nu ska vi det blablalba som Sofe säger.

Nu är det eftermiddag, jag har kollat igenom Andra Avenyn och funderar på att dra ett varv i spåret, men jag finner inte riktigt energin till det. Vi får se hur det slutar. Troligen blir det i alla fall konsert ikväll, vilket skulle vara väldigt trevligt. Men, ingen tid för å sitta här å glo, hare nize!

/Allis

När Danne inte svarar...

Kategori: November 2007 - September 2012


När Danne inte svarar blir jag egoistisk och uttråkad.

/Allis

(jag älskar min dator)

I gave him my heart but he wanted my soul.

Kategori: November 2007 - September 2012

Jag sitter i min blommiga säng (straffa mig inte för att jag inte bäddad nytt på ett tag) med my beloved laptop. Det känns befriande och lustigt att inte ha i en enda sladd. Bara en plåtsak med knappar liksom. Äh, för tillfället lyssnar jag i alla fall på Anthony and the Johnsons och förbereder mitt föredrag tills imorgon. Det går okej.

Idag mår jag bra. Eller kanske mer okej. Okej är snäppet sämre än bra. Anledningen till detta mående är väl att det är mycket i skolan nu och endast tisdag. Men jag klarar det, det vet jag ju. Och i samma stund som jag filosoferar om mina känslor blir Anthony & CO för släpigt... Får bli Bob Dylan istället.

När jag satt på pakethållaren på Linns Monark hem från träningen igår kom massor gamla fotbollstankar upp! Minns ni nääär:
- Man var tvungen att tejpa fast tejp på örhängena för att inga olyckor skulle ske?'
- Man stod på rad vid kantlinjen i väntan på sin tur att få hoppa in å spela?
- Man var tvungen att stoppa in tröjan överduktigt?
- Man aldrig någonsin vågade nicka? (Okej, ibland ganska frekvent problem nowadays också...)
- 7-manna -/5-manna planerna hade stora gropar där målvakterna stod?
- Det ibland var näst intill omöjligt att hitta en frivillig målvakt? 
- Man sjöng töntiga hejarramsor med rörelser till, både när man tackade och innan man började?
- Man snackade massa skit om motståndarlaget efter matchen?
- Mål var det enda prestigefyllda i våra ögon?

Haha, ujuj, det var tider det, aight?

Ojoj, mitt i allt bloggande och Dylanlyssnande är jag plötsligt klar med mina stödord. Kanske borde dra igenom det? Sagt å gjort. TJUPP!

/Allis